Nu har vi äntligen kommit till dagen då jag kan skrika ut min lycka. Vi ska bli tre. Det ska bli jag och mina två killar. Det känns helt sjukt. Vi gjorde ett ultraljud för några veckor sedan men då var han så liten så det såg inte helt ut som en bebis. Men idag såg vi minsann både armar, ben, hjärta, näsa och mun och allt. Han var dock väldans blyg och höll för ansiktet med armen under hela kontrollen så inte fick vi få någon bra bild med oss hem inte. Lite trist. Men huvudsaken är ju såklart att han mår bra! :) 

 

Jag har haft några riiiiiktigt dryga veckor från v 7 och fram till v 15 - 16 någon gång. Illamående och halsbränna har varit en hemskt jobbig vardag. Illamåendet har försvunnit nästan helt nu men halsbrännan är kvar. Dock så är det inte lika illa att bara ha halsbränna. Men kombinationen av halsbränna och illamående skulle jag inte ens önska min värsta fiende. 

Ingen berättade nog tydligt för mig att det kan bli en SÅ tung första trimester. Hehe. 

Jag har haft världens tur som har världens underbaraste Emanuel hos mig. Han har varit en ängel som lagat mat, lyssnat på gnäll om att maten smakat för mycket, lyssnat på gnäll överlag, diskat, gått ärenden och allt vad det är under alla de dryga 8 veckorna som var de jobbigaste.

Ensamstående gravida har jag massor av respekt för. Jag hade nog aldrig klarat mig utan Emanuel. Helt kort och gott så är han världens bästa pojkvän och han kommer bli en minst lika bra pappa. 

 

Nåjaaaa.... Nu mår jag som sagt mycket bättre! Och vi längtar som tokar efter vår lilla pojke! Känns heeelt sjukt att vi ska få en son. :D Tog några timmar för det att sjunka in. Heh. 

 

En liten bildbomb kan jag väl allt bjuda på nu när jag tvingats hålla detta för mig själv i så himla många veckor. Heheh.

 

 

 

Och här är de blivande föräldrarna just innan vi gick utanför dörren för att åka och se vårt barn <3

 

Och här är han! 

 

 

Som sagt, handen och armen mitt i fejset men man ser ju tydligt näsa och mun i profil <3 söta lilla pojk!