Amningsambivalens

Jag är så kluven till hur jag ska göra med amningen. Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter att få äga min egen kropp helt för första gången på lite drygt 3,5 år så känns det så sorgligt att ge upp amningen när jah inte vet helt säkert när (om?) nästa chans kommer. Vår plan är att börja jobba på barn nummer tre om inte alltför lång tid men mycket kan ju hända. Rätt vad det är så ångrar vi oss. 
När jag slutade amma Liam så var jag ju gravid i typ v 16 med Joel så då visste jag att jag snart skulle få amma igen. Men denna gången är det annat... 

Igår morse var jag tvärsäker på att jag ville sluta på en gång. Kanske pga att de senaste nätterna har han inte kunnat sova utan att ha mitt bröst i munnen. Skjut mig. 
Men inatt har an bara ammat två gånger och då är jag inte lika sugen på ett avslut längre.
Men samtidigt så känner jag att jag, som sagt, för första gången på 3,5 år har chansen att ha min kropp HELT för mig själv. Från juli 2013 (när vi började försöka får Liam) har jag behövt tänka på vad jag äter och inte kunnat äta allt jag velat när jag velat (godis, ostar, och allt vad det varit), behövt tänka på att inte ha telefonen för nära kroppen (sjukt enerverande faktiskt), inte kunnat vara överallt pga giftiga lukter osv, undvikti rökare osv osv. The list goes on. 
Men nu, om jag sluta amma nu, så kanjag få göra ALLT jag vill ett tag tills det är dags igen. Det låter så konstigt när jag skriver det men det är verkligem en stor önskan just nu... Att få äga min egen kropp för mig. 
Självklart så skulle jag inte go bananas, jag kan ju inte proppa i mig fööör mycket så trean ska behöva ligga i ett giftbo och sen äta giftmjölk såklart, men liiiite mer fri. Och framförallt så skulle jag inte behöva amma nätterna igenom... 

Det är mycket att ta in och tänka på och väga. Men det lutar mot att jag låter Joel amma lika länge som Liam: 1 år och 2 veckor. 

Att det ska vara så svårt...? Jag tycker inte ens att det är så speciellt mysigt längre. Oftast misshandlar han mina bröstvårtor med sin mun och den andra misshandlas med hans nypfingrar samtidigt. Eller så ålar han runder för att han inte har någon ro att amma men ändå prompt SKA amma. 
Den mysigaste amningen är på morgonen när han är hungrig och ligger och bara ammar luuugnt och mysigt. Den är så himla fint. Nätterna är han visserligen också lugn men då vill jag inte amma, då vill jag sova. Men som sagt morgnarna... Hade jag kunnat hade jag nog velat behålla morgnar. Men jag tror han blir för förvirrad av att få amma ibland och ibland inte. Och ja ärligt, jag vill även ha tillbaka min kropp. Hehe. 

Ja, vi får väl se. På fredag är han 1 år och 2 veckor. Så i så fall blir julafton första amningsfria dagen och avslutet på vår amning. Och dår tårades ögonen... 

Avslutar med en så vacker bild. Jag och min älskade Joel. Vi har haft så mysiga och fina stunder trots allt! ❤❤

The tree of life ❤




Familjeläggnig

Ändå sedan Emanuel och Liam var i Umeå själva så har vi lagt barnen tillsammans. Det är såååå mysigt. Det började med att Liam tog min hand och sen Emanuels och förde ihop dem samtidigt som han sa "mamma sova, pappa sova, Liam sova, Joel sova. Alla sova tillsammans i sängen" 
Våra hjärtan smälte och sjäääälvklart uppfyllde  vi hans önskan. Så fint. Det är väl klart att vi ska somna enade ❤

Det har hänt två ggr att Emanuel fått ta Joel och natta där ute istället pga att Joel bara busat och bitit, haha. Men oftast går det jättebra! Och de somnar rätt snabbt. Joel inom 10 min och Liam oftast inom 30 ❤

Våra söta pojkar, som för övrigt leker väldigt fint lite då och då numera! 


Men Liams puttar, och ibland sparkar och slag är tyvärr fortfarande kvar. Riiiiktigt tröttsamt. Kan alltså fortfarande inte lämna dem själva och vara avslappnad. Men att de leker fint och tillsammans någon stund om dagen  är ett stort framsteg som vi borde vara nöjda med med tanke på hur det har varit :) ❤




Grattis min vackra lilla pojke

Ett år... ETT år. Alltså på riktigt. Ett år....!! 
Jag kan knappt tro det. Det känns bara så sjukt att det är ett helt år sedan du kom och berikade oss med dig själv. 
Du är verkligen en så glad och charmig liten pojke. 
Du har tagit oss alla med storm och ingen av oss kan motstå dig. 
Din kunskap och smarthet har slinkit förbi oss och det är först nu på senare tid som vi förstått det. 
Vi har gått och tänkt och undrat varför vi inte lärt dig enkla saker som "var är näsan" och var är lampan. Istället briljerar du med att förstå långa meningar och uppmaningar som "kan du hämta den till mamma" och "är du hungrig? Gå till stolen så ska du få mat" eller "nu ska du sova. Gå till vagnen" och "får mamma en kram?" Eller "gå in och göm dig" eller om vi säger "nu ska vi byta blöja", då sätter du dig ner, "ska vi gå och bada" då går du till badkaret osv osv. Så himla häftigt. Du har bara lärt sig saker utan att vi har ansträngt oss minsta lilla. 
Visste faktiskt från start att du var en av the smart ones ;) Du har fokuserat med blicken från att du var typ 6 dagar och har följt oss med blicken ändå sedan dess. Vi har alltid tänkt att du var en äldre snubbe fångad i ett barns kropp. Haha!

Du älskar när pappa läser för dig och går ofta och hämtar en bok, går till pappa och "huh?" - ber om att läsas för 😍

Ditt enda ord är huh. Men en ljus och frågande ton. Haha! Annat släpper du inte ur dig än men förstår mycket, det gör du som sagt. 

Du sover två gånger om dagen och jag försöker dra ner på nattamningen för att vi båda ska få lite mer sömn på nätterna. Det går sådääär. 

Under ett år har vi fått lära känna dig och din numera väldigt envisa sida. Men oftast ändå så glad. Sur blir du enbart då du inte får ta storebrorsans saker eller får som du vill. Annars är du på så himla glatt och gott humör typ jämt.

Grattis på födelsedagen vår vackra fina älskade lilla Joel. Du är helt fantastiskt underbar!! ❤

Vi älskar dig, vår fantastiska söta underbara vackra lilla Joel ❤😍




RSS 2.0