Wedding day

Vi gifte oss. Det hände! Det var många motgångar de sista veckorna. Folk som avanmälde sig de sista 2 veckorna - 4dagar. Svinkoppor, magsjuka, höstblåsor och vattkoppslarm på förskolan, hemskt snöoväder (som hindrade folk att komma på min möhippa) osv osv. Men tillslut blev det en fin vacker vinterdag, uderbara mäbniskor som kom och vi gifte oss! 

Min överraskning till Emanuel som jag nämde i förra inlägget var att jag sjöng mig själv nerför altaret. How long will I love you med Ellie Goulding sjöng jag. Det var sjuuukt pirrigt och läskigt och jag var jätterädd att bryta ihop. Men tack vare min dåliga syn så klarade jag mig rätt länge. Jag hade tänkt sedan innan att jag inte skulle titta på gästerna alls medan jag sjöng. För om jag skulle se någon tår falla så skulle jag dö själv. Haha. Men när jag kom fram så nära att jag faktiskt såg Emanuel stå och kämpa mot tårar så gick det inte längre. Det var så fint! 

Sen hade vi även valt varsin överraskningslåt till varandra under vigseln som fantastiska Emmy sjöng. Jag valde I choose you med Ryann Darling, Emanurl valde Say you won't let go med James Arthur. När jag hörde hans val var tårarna ett faktum igen. Nästa känsliga ögonblick var våra löften... Jag trodde verkligen inte Emanuel skulle vara känslig men han kunde knappt säga sina löften utan fick pausa för att samla sig. Det var så himla fint! Så då gräts det igen. Haha... Mkt lyckotårar den dagen! 
Galet impade av Liam som var helt lugn hela vigseln. Joel somnade 2 min innan klockorna ringde och vaknade typ 2 min efter vigsel var över men det var lika bra! Haha. 
Utgångsmarsch blev till min kör som överraskade alla (utom oss) genom att sjunga vuelie. Skitbra!!

Sen vare mottagningsdags. Vi fick så fiiina tal, fin uppvaktning, underbara gäster, underbar dag. Jonathan, Emanuels bror, var vår toastmaster och hade planerat och fixat så himla bra! Och alla som hjälpte till med förberedelserna! Och fina underbara Charleene som steppade in helt självmant och fixade med att plocka undan bord och disken, något vi glömt att tänka på, hehe. Och tack till våra fina familjer med allt de gjorde ovh hjälpte med. Och alla fina vänner. Sååå tacksam för alla som kom och gjorde vår dag helt bäst! Tusen tack till er alla!!!!

Min ena brudtärna, Emelie, filmade nästan hela vigseln (från att brudföljet står på plats) live åt familj och vänner som inte kunde komma. Om någon vill se vigseln så finns den här: 
https://youtu.be/9_FDM-yG6Jw

Lite bilder också kan väl vara trevligt ❤





























Knasig ordning på alla bilder men här är några från dagen iaf! 💖
Nu heter vi alla Fastborg. Familjen Fastborg, det är vi det!

Nu går vi vidare mot ett nytt år. 2018. Nya spännande saker väntar oss. Mer om det sen! 


Amningsambivalens

Jag är så kluven till hur jag ska göra med amningen. Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter att få äga min egen kropp helt för första gången på lite drygt 3,5 år så känns det så sorgligt att ge upp amningen när jah inte vet helt säkert när (om?) nästa chans kommer. Vår plan är att börja jobba på barn nummer tre om inte alltför lång tid men mycket kan ju hända. Rätt vad det är så ångrar vi oss. 
När jag slutade amma Liam så var jag ju gravid i typ v 16 med Joel så då visste jag att jag snart skulle få amma igen. Men denna gången är det annat... 

Igår morse var jag tvärsäker på att jag ville sluta på en gång. Kanske pga att de senaste nätterna har han inte kunnat sova utan att ha mitt bröst i munnen. Skjut mig. 
Men inatt har an bara ammat två gånger och då är jag inte lika sugen på ett avslut längre.
Men samtidigt så känner jag att jag, som sagt, för första gången på 3,5 år har chansen att ha min kropp HELT för mig själv. Från juli 2013 (när vi började försöka får Liam) har jag behövt tänka på vad jag äter och inte kunnat äta allt jag velat när jag velat (godis, ostar, och allt vad det varit), behövt tänka på att inte ha telefonen för nära kroppen (sjukt enerverande faktiskt), inte kunnat vara överallt pga giftiga lukter osv, undvikti rökare osv osv. The list goes on. 
Men nu, om jag sluta amma nu, så kanjag få göra ALLT jag vill ett tag tills det är dags igen. Det låter så konstigt när jag skriver det men det är verkligem en stor önskan just nu... Att få äga min egen kropp för mig. 
Självklart så skulle jag inte go bananas, jag kan ju inte proppa i mig fööör mycket så trean ska behöva ligga i ett giftbo och sen äta giftmjölk såklart, men liiiite mer fri. Och framförallt så skulle jag inte behöva amma nätterna igenom... 

Det är mycket att ta in och tänka på och väga. Men det lutar mot att jag låter Joel amma lika länge som Liam: 1 år och 2 veckor. 

Att det ska vara så svårt...? Jag tycker inte ens att det är så speciellt mysigt längre. Oftast misshandlar han mina bröstvårtor med sin mun och den andra misshandlas med hans nypfingrar samtidigt. Eller så ålar han runder för att han inte har någon ro att amma men ändå prompt SKA amma. 
Den mysigaste amningen är på morgonen när han är hungrig och ligger och bara ammar luuugnt och mysigt. Den är så himla fint. Nätterna är han visserligen också lugn men då vill jag inte amma, då vill jag sova. Men som sagt morgnarna... Hade jag kunnat hade jag nog velat behålla morgnar. Men jag tror han blir för förvirrad av att få amma ibland och ibland inte. Och ja ärligt, jag vill även ha tillbaka min kropp. Hehe. 

Ja, vi får väl se. På fredag är han 1 år och 2 veckor. Så i så fall blir julafton första amningsfria dagen och avslutet på vår amning. Och dår tårades ögonen... 

Avslutar med en så vacker bild. Jag och min älskade Joel. Vi har haft så mysiga och fina stunder trots allt! ❤❤

The tree of life ❤




Familjeläggnig

Ändå sedan Emanuel och Liam var i Umeå själva så har vi lagt barnen tillsammans. Det är såååå mysigt. Det började med att Liam tog min hand och sen Emanuels och förde ihop dem samtidigt som han sa "mamma sova, pappa sova, Liam sova, Joel sova. Alla sova tillsammans i sängen" 
Våra hjärtan smälte och sjäääälvklart uppfyllde  vi hans önskan. Så fint. Det är väl klart att vi ska somna enade ❤

Det har hänt två ggr att Emanuel fått ta Joel och natta där ute istället pga att Joel bara busat och bitit, haha. Men oftast går det jättebra! Och de somnar rätt snabbt. Joel inom 10 min och Liam oftast inom 30 ❤

Våra söta pojkar, som för övrigt leker väldigt fint lite då och då numera! 


Men Liams puttar, och ibland sparkar och slag är tyvärr fortfarande kvar. Riiiiktigt tröttsamt. Kan alltså fortfarande inte lämna dem själva och vara avslappnad. Men att de leker fint och tillsammans någon stund om dagen  är ett stort framsteg som vi borde vara nöjda med med tanke på hur det har varit :) ❤