Skitvård.

I fredags brände Joel sig på spisen. Det var så hemskt! 💔 Han verkade dock inte få speciellt ont just när det hände men jag satte ändå handen under vatten och sen i vattenbad innan jag aåg efter hur illa det var. Kollade en snabbis bara för att se hur det såg ut efter en stund och fick en chock när jag såg att han verkade ha bränt hela jävla handen...! Han gnällde när jag tog bort honom från det svala vattnet så det gjorde nog ont då. 

Vi bestämde oss för att ringa 1177 som tyckte att vi skulle åka till akuten. 

Innan vi åkte fick vi linda in hans hand så han inte skulle riva sönder blåsorna på vägen (Emanuel stannade hemma med Liam). Han grät såååå mycket näe vi gjorde det. Det var heeeeemskt. Jag kunde tillslut inte hålla mig och brast jah med. Fy fan...! 

Vägen till sjukan gick mot all förväntan bra. 

Väl på sjukan fick vi komma in direkt! 👍 han grät igen när jag tg av bandaget 💔Men det var sista gången ham grät av smärta i handen. 🙏 En sköterska bad mig fortsätta skölja i väntan på läkare. 
So far so good. 

Läkaren kommer in, tittar ca 3 sek, ber mig vända handen sen nickar han och säger : Ingen fara. Första gradens brännskada. Ingen åtgärd behövs här. Åk hem och låt det läka på en vecka eller två. Ge maxdos av alvedon i några dagar. 
Jag : Eeh jaha okej. Ska den inte lindas in då?
Doktorn: Nej det behövs inte. 
Jag : Men jag vill nog ändå. Han kommer riva i det där. 
Doktorn: Han kommer säkert dra av det bara. 
Jag : Nja. Han behöll det vi gjorde ju. Jag vill ändå att vi provar. 
Doktorn: *suck* jag skickar in en sköterska. 

Sköterskan, DUNDERFÖRKYLD för det första, kommer in och grabbar ett par handskar (bra där) och börjar titta på handen. Sen TAR HON AV sig handskarna(??!!) och smorslar in med vaselin och lindar in handen. What?! Jag tänkte att det var dumt men sa såklart inget. Och tänkte även att det bara var en första gradens, inte så allvarligt och att hon vet bäst. Även hon rådde att ge maxdos av alvedon trots att Joel skrattade och busade medan hon var i rummet.

Åker hem och började googla hur man bedömer graderna på brännskada och förstår direkt att läkaren felbedömt. Det var en tydlig andra gradens. Jag ringer 1177 och rådfrågar. Sköterskan svarar svävande på min enkla fråga "hur vet man om det är andra gradens" och svarar helt andra saker. Tillslut avslutar hon med att läsa innantill, men låtsas dock att hon inte läser, om vad en andra gradens är och sen råder även hon mig att ge maxdos av alvedon. Jag tackar för mig och kommer återigen ihåg varför jag inte litar på någon jävla vårdpersonal. 

För det första: Vem råder att ge maxdos av alvedon innan man vet hur mkt patienten lider?! TRE vårdpersoner insisterade på att ge maxdos av Alvedon. 
Vid mötet av två av dessa tre så har Joel varit på gott humör och skrattat och inte visat något alls att han haft ont. Med den tredje (1177) så sa jag att han sov gott. Den enda gången han verkade ha ont var när vi tog av bandaget med den första sköterskan men hon rådde inget. Hon är den enda jag hade förstått rådet från. Så de rådde alltså till maxdos HELT i onödan. Så jävla stört. Hade förstått det om han hade haft ont men nu hade han inte ens lite ont.

För det andra: 3 sekunders titt på en hand och felbedöma och tycka att en ETTÅRINGS hand INTE ska lindas in?!? Vad tror han att Joel hade gjort sekunden som hans händer var fria? 

För det tredje : Vem fan tar AV sig handskarna när man ska hantera en patient?!? När man dessutom är dundermegaförkyld?

För det fjärde: Hur kan en läkare INTE veta att blåsor betyder andra graden och att man ska skydda blåsorna från att spricka för att hundra infektion?!?

Herregud. 

Hur kan man missbedöma dessa tydliga blåsorna??!!! 

Fattar inte. 


Nåväl. I söndags var det dags att byta bandaget. Då såg det ut såhär:

Eftersom vi drabbades av en klåparläkare så var vi tvungna att få en ny bedömning på handen för att få det rätt i journalen. Vi hade helst sluppit att fler klåpare ska pilla på honom och riskera infektion pga deras brist på hygienvett. Men igår fick vi åka dit. Jag hintade två ggr om att hygien är viktigt och det verkade funka för hon använde handskar och var noga. Dock var även hon en klåpare. Big chocker.


För det första : Hon lindade in en stor del av hans tumme så hela handen blev obrukbar. 
För det andra : Hon glömde lägga en kompress på fingrarna så bandaget skulle legat rakt mot blåsorna om inte Emanuel hade stoppat henne och bett henne göra om. 
För det tredje : Hon satte badaget alltför hårt.
Föe det fjärde: Hon la inte på någon fukt alls på blåsorna.
För det femte : Hon satte bara ett tunt lager på fingerspetsarna och välkomnade massa smuts och bakterier rakt in i blåsorna som kan spricka.
För det sjätte : Hon sa att när vi lägger om hemma sen så behöver vi inte vara så noga med handhygienen för det såg så fint ut nu. (??!)

Alltså VA? 

Såhär såg stackars pojkens tumme ut när vi kom hem (ursäkta suddig bild)

Helt lila! Herregud. Och tummen helt fast. Jag la såklart om det direkt. 



På riktigt?!? Vad är det för fel?? Jävla skit. Så less jag blir. Ska typ sluta söka hjälp om det inte verkligen behövs. Man gör ju det bättre själv typ. Tragiskt nog. Jag förstår inte vad vissa, läs alltför många, läkare/sjuksköterskor gör under sin utbildning... Eller om allt vett bara försvinner med åren.




Snart så...

Jag startade ju den där sjuminutersträningspeppsgruppen för lite drygt 4 veckor sedan. Fösta veckan var jag lite sådär duktig med att träna, andra veckan tränade jag liiitr bättre och tredje och fjärde veckan tränade jag skitbra = 6-7 dagar i veckan! 

Nu gick gruppen inte som jag hade tänkt mig, haha, men jag fick iaf igång ett pepp av den så det är ju alltid något! Jag tränar till youtube eller så gör jag egna tabatapass. Igår gjorde jag ett KILLER-pass. Fyfaaan. Ville typ dö. 
Jag har hittills inte haft något speciellt upplägg utan bara kört lite som jag velat. Men nu ska jag köra två tabata, två styrka, och en utelöpning i veckan tänkte jag. Jag ska iaf prova dennaveckan för att se hur det känns. Jag får liksom testa mig fram för att se vad jag kan få att hålla i längden! 

Det som peppar mig är gamla bilder på.mig själv när jag var i min egna toppform och höll på med poledance. Men även att jag en dag hoppas på att kunna se lika obesvärad ut som de där träningspersonerna på youtube. Haha. Skulle vara häftigt att kunna prata medan,och efter, man mördat burpees eller mountain climbers liksom! 

Jag mätte och vägde mig för lite mindre än 2 veckor sedanför att kunna peppas ännu mer av förändringen. Såhär är förändringen:

På 2 veckor har jag gått ner 2,3 kg och sammanlagt 15,7 cm på kroppen!! :O

Jag har minskat 3,4 cm på midjan, 
4 (!!!) cm på magen, 
2,5 på rumpan, 
höger lår 2 cm, 
vänster lår 0,4 cm (vänster lår var märkligt nog 2,6 cm smalare än höger när jag började men nu är vänster bara 2 mm mindre, så snart är de lika 🙈) 
ovanför höger knä 1,5 
och ovanför vänster knä 1,9. 
Såå stolt! :D 
Att mäta var ju super! Tips tips! Mkt roligare än vikt :) 

Här är bilden som motiverar mig.

Blir så sjukt peppad att fortsätta! I år törs jag nästan säga det och tro att det blir så. Sommaren 2017, trots två barn, here I come! Haha 😅🙈 


Emanuel tog en bild på min rumpa för två veckor sedan och tog en ny idag. Sååån skillnad! Häftigt! Den får ni dock inte se 🙈😎




HAN PRATAR!!!

Joel har sagt sitt första, OCH andra ord. Vi började oroa oss och fundera på om något var fel eftersom han bara sa baaaaah på olika sätt och olika toner beroende på vad han ville. Men den 8/3 kom första ordet och det bleeeeev..... Pappa. Haha. Orka. Pappa! Jaaag då?!!? Jag som offrat både nätter, bröst, kropp, hår osv får inte ens det första ordet. 😅 

Andra ordet kom igår. Och det blev..... Bil. Haha! Mamma kommer nog aldrig. 🙈 Men han kom emot oss och hade en bil i handen och sa "biiiiii" sååå duktigt. Aldrig hört honom ens uttala ordet i. 😍😍😍 Nu kanske det börjar släppa! Det skulle vara väldigt kul! Och prakriskt. Pojken har ju en vilja av stål! 😅❤




RSS 2.0