Talande kille

Vår lilla kille lär sig som sagt nya ord vaaarje dag. Det är så himla himla häftigt att se honom utvecklas. Nu kan vi till och med ha en liten konversation nästan. Det kan låta såhär:

Liam : vaahm
Jag: Är maten varm? Då kan man ju blåsa lite
Liam blåser.
Han får lite vatten. 
L: taall
J: var det kallt?
L: brrrrr

Haha. Jag dör. Och ibland när man pratar bara om saker så ser han till att göra ljud eller lägger till ord så man verkligen förstår att vi förstår varandra. Så sjukt himla häftigt! 

Igår lärde jag honom säga Liam. "Mam" uttalar han sitt namn. 
Idag lärde Emanuel honom vad 1+1 är. "Tåå" blir svaret. 
Så nu kan han svara på "vad heter du?" Och "vad är 1+1?" 

Jag dööör så duktig. Och så himla söt. ❤️❤️

Min älsklings-kille, vad jag älskar dig! 






V 30

Måste ju bara uppdatera liiiite om graviditeten. Den får inte lika mkt plats i bloggen som förra känner jag. Lite trist :/ 
Hur som haver. 
I fredags gick vi in i v 30. 10 veckor kvar...! Waah. Hjälp! 

Vikt: + 11kg
Sf: 27
Blodvärde var så megabra sist att hon inte ens kollade det denna gången. 
Hjärtslag: 145


Alltså på aaaallvar. 10 veckor....!!!



På väg mot en stor förändring

Vi har gått och klurat ett tag nu och i måndags kväll togs beslutet. För mig började tankarna på allvar när jag läste att en tjej, vars blogg jag följer, och hennes man alltid lägger ifrån sig telefonerna när de är hemma och medan deras son är vaken. Min första reaktion på när jag läste det var "åh, så bra idé". Alla, eller de absolut flesta, som har smartphones känner säkert att man sitter för mycket och att man skulle vilja dra ner på användandet för att umgås mer med familj och vänner osv osv. Men av någon anledning så är det inte så enkelt. Iaf inte för mig. 
Jag har då känt flera gånger att jag måste dra ner på användandet men det blir liksom aldrig av. Det är så ofta som "jag ska baaaaaaraaaa kolla en grej" eller "ska bara svara på ett sms" eller vad som helst. 

Det som fick mig att nu ta det stora steget till förändringen, som jag snart ska berätta om, var när jag igår läste om en familj (mamma, pappa och två barn) som hade krockat med en älg. Mamman hade fått lite skador men de andra hade klarat sig. Mamman var admin i en grupp jag är med i på facebook. Hon berättade att hon ska ta en paus från sociala medier och umgås och ta vara på tiden med familjen då krocken hade varit en wake up call på att ta vara på det fina man har. Då kände jag att nu är det fasen dags. 

Så sedan i tisdags har vi inte använt telefonerna medan Liam är vaken, och inte heller på dagarna när Liam sovit sin lur om vi liksom är med varandra då. Det känns såå bra! Hah. Att något så naturligt ska kännas så märkvärdigt? 

Det enda vi använder telefonerna till på dagtid om vi är med varandra (är man iväg ensam är det väl lite friare omän jag vill dra ner på användandet även då) är skype (vi har ju familj och vänner på långdistans så vi måste ju umgås med dem) och även samtal. Och SJÄLVKLART till dokumentation av Liam. Det skulle jag aldrig kunna undvara. Ääälskar bildminnen! 
Sms, surf och allt annat som gör att man tittar mer i tlf mer än varandra får vänta till kvällen när Liam somnat. Och inte ens då tänker jag surfa som jag gjort fram till i tisdags utan dra ner även då. Sen har ju jag och Emanuel fortfarande vår myyyysiga skärmfria tid efter 21 också. 

Har många gånger varit i samtal med andra föräldrar där vi gnällt på föräldrar som håller på med telefonen framför sina barn på typ lekplatser eller vad som helst. Jag tror att många av oss som gnäller är föräldrar som är precis likadana på hemmaplan. Jag kom fram till att vissa av oss är "telefonhooked" privat och hemligt och vissa är helt enkelt öppna med det. 

Många (iaf jag) känner att avkoppling är när man på kvällen kan slänga sig i soffan och slösurfa lite och vara själv. För mig känns det liiite konstigt när jag tänker närmre på det. Att slappna av borde man göra genom att ligga och bara reflektera över dagen, över SIN dag, och tillåta sig tänka SINA EGNA tankar som dyker upp automatiskt av sig själv och inte av det man surfar om. Eller att sitta och prata om dagen med sin partner kanske? Eller bara ligga och hålla om varandra i tystnad? Kanske ingen håller med mig men så känner jag. Jag hoppas och tror att detta ska kunna göra att jag kan umgås lite mer med mig själv utan att bli så himla uttråkad så snabbt och direkt dra fram telefonen. För jag gör verkligen det typ direkt jag har brist på annat att göra. Och ibland har jag inte ens brist på saker att göra utan den åker bara upp av vana. Och så hoppas jag även att det ska ge mer kvalitetstid med familjen och framför allt mer tid med Liam. Och snart vår lilla bebis!
Det låter som att jag suttit med telefonen konstant, det har jag verkligen inte. Men telefonen ligger alltid, eller oftast iaf, rätt nära tillhands och jag är för nyfiken då jag får ett sms, notis på fejjan eller vad som helst. Men nu äre slut på det! 

Sååå, ni som är vana vid att jag svarar snabbt(😂) nu vet ni varför jag segat de senaste dagarna. Jag är ledsen, men familjen är prio ett! ❤️ 

Buspojken som verkligen fyller mitt hjärta med så mycket kärlek. 
All tid med dig är värd att vara delaktig i till 100%! 

Vad säger ni? Känner ni igen er eller är jag ensam om att älska min telefon? 😂😂



RSS 2.0