Första separationen

I fredags kl 08.45 bröts mitt hjärta. Liam och Emanuel åkte till Umeå för att spendera helgen hos farfar&farmor och träffa farmor (han har två farmors) och faster och farbror. Jag var så himla glad för deras skull men jaaaaaaaag hade det tufft ända från att Emanuel frågade om de kunde åka till att det blev bestämt till vilken helg det skulle bli till att det faktiskt blev av. Jag hade såklart aldrig nekat dem att åka, det är ju bådas barn och det hade varit för ego av mig eftersom det bara varit för mig och inte för Liam som jag hade sagt nej, men jag var bra nära sugen på att komma på ursäkter för att skjuta upp det. Heh.

Jag lyckades nääästan hålla mig glad medan de var kvar. Kom någon enstaka smygtår mitt i mina övertygande glädjetjut om "åååh så kul att åka till faaafar" och jag tror inte Liam märkte tårarna för han var så uppspelt över att åka. Men jag sa till Emanuel att de var tvungna att gå snarast för jag kunde inte hålla mig mer och direkt de hade låst dörren så bröt jag ihop. Min stora liiiilla bebis... Tre hela dagar?! Max hittills var dygnet när Joel föddes mendå var jag rätt upptagen av smärta typ 12 av de timmarna och utmattning och sömm resterande. Sen maxtiden förutom det har varit när jag liksom jobbat, alltså en dag. Nu skulle det vara två nätter och tre dagar. Gaah.

Grät konstant i typ 30 min och var fortsatt ledsen tills finaste Emelie ringde för att kolla läget och bjöd in mig och Joel att komma och hänga med dem för att få tänka på annat. Det gjorde vi gärna! Och lagom till när Emanuel skrev att de var framme och att resan hade gått bra och att Liam var jätteglad så släppte typ all ångest.

Och hela resan och vistelsen gick bra. Såklart! Han hade frågat efter mig en gång i halvsömnen på morgonen men det var allt. Jag saknade honom massor men när vi skypade hade han knappt tid att ens visa sig i kameran och då släppte den sista ångesten. Kvar var bara saknaden och den gick ändå att hantera. Han hade det huuuur bra som helst ju ❤

Känns så skönt att veta att han är så trygg med oss båda, trygg nog med mig för att veta att jag inte försvinner och trygg nog med Emanuel för att vara utan mig. Detta kommer de deff att göra fler ggr. Jag och Joel hade en mysig och lugn helg tillsammans och det var värt mycket det också!
Och när Joel blir större/slutat amma så får han följa med han med! Hur jag kommer må då, heeelt ensam hemma, återstår att se. Haha!
Och ibland tänkte vi ta en pojke var och skapaa egentid med barnen på så vis ❤

Nu fattas det bara hur vi ska få in partid, men det kommer! Ingen stress med det inte :)




Alltid själv

Liam älskar att göra det mesta själv och jag älskar (oftast) att se honom göra det. Jag blir så varm i kroppen när han blir alldeles stolt och glad och säger "Milam tunde heeeelt fleeeuuw!" (Liam kunde helt själv).

Att klä på sig själv och dockan och Manne inför att sova ute i vagnen är alltså en självklarhet att göra själv ;)

Och slutligen ska jag fixa en koja med täcket och sen ställs vagnen ut på altanen och där ligger han och antingen däckar direkt eller nynnar sig till sömns.

Alltså det är så galet stort. Pojken som ALLTID måatat gungas, vaggas eller ammas till sömns somnar helt själv....!? ❤




En månad i det tysta

Nu har en månad gått. Jag klarade det mesta. Jag har varit utan sociala medier, utan snask och gott men träningen höll i fyra dagar innan jag började känna av i ljumsken. Försökte tänka bort det och femte dagen haltade jag igen så då vare bara att släppa. Trist. Men men.

Det har iaf varit rätt gött att vara helt utan sociala medier. Har mest saknat instagram och bloggar. Och det här med att hänga med i folks liv. haha. Facebook har jag inte saknat så mycket. Har varit inne några ggr sedan i onsdags men alltså nja.
Det här med stressen som folk pratar om känner jag nog inte alls. Jag känner mig inte så annorlunda stressmässigt sett. :) Men nyttigt är det garanterat, att vara i sitt eget nu lite då och då!

Att vara utan smask och gott har varit drygast. Jag älskar verkligen godis och kakor och glass och allt onyttigt. Mumma!

Det har hänt en del sedan jag skrev senast. Liam är blöjfri vaken tid. Det var han iofs innan jag tog pausen men vi fick ett bakslag i en vecka där det lossades ner byxor efter byxor. Men sedan det har det knappt skett några olyckor.
För några dagar sedan hörde jag hur toalettdörren öppnades så då gick jag dit och så "vad ska du göra Liam?" Då jag stack in huvudet såg jag hur han hade dragit pallen till toan och sätt sig samtidigt som han sa "milam baja tissa mamma". Haha! Sötkorv ❤

Joel går och har iofa gjort det sedan innan pausen. Haha. Hm. Vad har hänt som är heeeelt nytt då?
Just ja. inatt var första natten som vi slutar amma. Han ska amma dagtid men är är så trött på att amma 10-15 ggr per natt. Repris av Liams hemska nätter. Fyyy. Det gick bättre för Joel än det gjorde för Liam. Han gnällde missnöjt och vaknade tusen ggr men han grät typ bara 1 minut sammanlagt. Det var skönt!

Just ja. Liam somnar själv i vagnen på altanen. STORT!! Han ville prova det på eget initiativ. "Milam owwa fleuw tanen mamma nej sch sch" (Liam sova själv altanen mamma nej sch sch) sch sch betyder att jag drar honom i vagnen samtidigt som jag säger sch sch. Hehe.
Det brukar ta allt mellan 2-15 min för honom att somna. Så himla stor kille! ❤

Joel kan säga mamma. Yeey. 😍👍

Jag har precis tömt kameran så en bild på när de undersöker pappas mun får sammanfatta inlägget ❤




RSS 2.0