Första magsjukan

Fyyy vad jag har haft ångest inför den första magsjukan. Just för att jag HATAR att spy. Jag själv får typ aldrig just magsjuka men jag har ju hört om hur jävligt det är och att då behöva se sitt hjärta genomlida det... Nä fy. 
I torsdags hände det. Vi vaknade 05 som vanligt och då ammade han lite som vanligt och direkt efter kom en kaskadis. Jag förstod direkt att ngt var skumt eftersom han inte mjölksoytt på flera månader. Men han verkade må så bra efter spyan så vi var ändå osäkra. Efter frukosten kom det igen ocj sen igen och igen. Tillslut var det ingen glad pojke längre utan en matt och slö liten pojke som sov hela tiden och baaara ville vara i mammas famn. 
De oroliga hykondriska föräldrarna har ringt både barnläkare och 1177 några omgångar och fått olika tips. Ett av dem var att ge vätskeersättning var femte minut i fyra timmar. Det var fyra lååånga timmar. Att behöva väcka stackaren var femte munut för att ge honom ngt han inte alls ville han tog emot. Men vad gör man? 
Vi slog rekord i febern som låg på 39.2 vid en mätning. Kan ha varit ännu högre men vi mätte inte mer efter det. 
På eftermiddagen/kvällen verkade det vända men icket. Då började diarrén istället hela natten. Och någon spya till. Igår på dagen vid 11 var sista diarrén och natten har gått väldigt bra! En rätt välfylld kissblöja gör att vi äntligen kan slappna av och sluta tro att han är helt uttorkad. Han har även ammat bra! 👍

Men alltså allvarligt. Att se honom lida så som han har gjort dessa tvp dagar har verkligen slitit sönder mitt hjärta. Jag har ALDRG sett honom såhär illa och helt slö och ointresserad. Vid varje kräkning så tittade han helt hjälplöst på mig som att han undrar varför jag inte hjälpte honom. Och han slet i mig som för att försöka slippa kräkas. Och lät så ynkligt. Alltså aj. Aaaaj. Om jag bara hade kunnat ta på mig allt jobbigt så hade jag gjort det tusen gånger om för att han skulle få slippa. 

En sak som vart ovärderligt skönt är att Emanuel varit hemma med oss båda dagarna och nätterna. (Byte av pass.) Såå skönt. Hade varit jobbigt att ta det själv. Visserligen har typ bara jag dugit, med några korta undantag då det enbart varit pappa som dugt, men att få hjälp med kaosiga bajsblöjor mitt i natten och byta kräklakan osv... Det är rätt fint det! 

Det eeeenda positiva med det hela är hur otroooligt mycket mys man har fått de senaste dagena. Och nätterna... Näära nära hela natten. Såå mysigt! Det räckte att jag la ansiktet nära hans och så la han en arm runt min nacke och sen sov han gott. Vaknade han till så gnydde han och yrade runder tills han tillslut lugnade sig med en hand på mit på något sätt eller huvudet mot mig osv. 
På tal om mysiga nätter... Hur ska jag nååågonsin kunna sätta på fjärde sidan på sängen och sen så småning om även sova åtskillt från min bäste sängkamrat?! Han är ju så mysig. ❤️



Att vakna av en trött bebis som kommer krypandes mitt i natten för att somna om i ens famn kommer ju inte ske mer då. Eller att vakna på morgonen av en flåsande bebis med en klappande hand på kinden. Eller en klättrande bebis på huvudet.... Osv osv... Åh. Vill ha honom i vår säng för alltid! Ska kanske börja klura på ett sätt att övertala mannen... Kanske köpa en extrasäng? Hehe... 😎😏



Update: Glömde säga att magsjukan timeade in sig lagom med tandsprickning på TVÅ ställen. Stackaren... ❤️




Ettårskalas!

Idag vare ettårskalas på öpnna förskolan för alla vårbarn. Så mysigt! :) 



Sen var vi på återbesök hos barnläkaren. Ni minns astmagrejen för en månad sedan... Ja. Det var ju återbesök hos idiotläkaren idag. Vi gick mest dit för att få en förklaring på hur han tänkte på förra besöket men det blev bara ännu värre. Efter en låång diskussion och efter han även tillkallat en sjuksköterska så ställde jag en fråga: "anser du att du tog rätt beslut, om du ser tillbaka nu, när du frågade en fråga och lyssnade på ett klipp EN gång som du dessutom hörde helt fel på och sen skriver ut medicin som han ska ta två ggr dagligen i en månad?" 
Hans svar på det var "ja, enligt vedergällande praxis så gjorde jag det." "Jag bryr mig inte om vedergällande praxis, anser DU att du gjorde rätt bedömning genom att skriva ut medicin utan att ta reda på all fakta som fanns? 
"Ja"
"Ja då har vi nog inget mer att prata om för då är all tillit ändå borta för dig. Du sitter alltså och säger att du gjorde helt rätt som tänkte medicinera vår son helt i onödan med en medicin som har massor av farliga biverkningar? Är du på allvar? Hade vi inte varit så kritiska så hade vi gett honom medicinen. Och du menar att det är ett bra beslut??"

Efter ett tag erkände han dock faktiskt att han kanske hade missuppfattat och att det blev lite olyckligt bla bla bla. Detta var dock efter att han hade klargjort hur många tusentals lungor han hade undersökt och hur många år han hade jobbat och hur han aldrig hört klagomål... Herregud. Skönt som tusan att Emanuel var med också för han satte verkligen honom på pottan vid ett flertal tillfällen och han både stammade och agerade nervöst. 
Det blev ett knasigt möte men det känns på något sätt skönt att ha fått ett avslut. Det kändes även skönt att stå upp för Liam. 
Vi meddelade även att vi ville byta läkare då vi inte skulle lita på hans bedömning mer. 

Emanuel sa också ngt i stil med "vi var tvungna att leta fram information och så får vi fram mer information än du har? Det är jävligt skevt. Och du agerar sjukt oproffesionellt som sitter och höjer dig själv hit och dit men du kan inte sköta en simpel diagnos som vi själva kunde lista ut?"
Inte exakt så men typ. Minnet ni vet... Plus att pulsen var hög därinne. Vi var båda rätt arga.

Att han sen ringde upp mig en timme efter mötet och skrämdes upp oss en smula med ytterligare lögner angående vad en specialisten vi hade träffat på sjukhuset hade skrivit i journalen är en annan histora som jag kanske återkommer till... 

Sensmoralen av det hela: Läkare vet ta mig tusan inte allt och ska inte litas på blint! 

Mitt tips till er... Var kritiska! Känns något inte helt rätt så ställ frågor och kräv svar! Och om det går att be om utlåtande från andra så gör det! ❤️



Astma?

Nu ska jag berätta om hur vår son fick astma och sen typ inte och sen typ inte alls tydligen. 

Det började för ca två veckor sedan när Liam började göra ett konstigt pipande ljudmpå inandningen. Vi pendlade mellan att tro astma eller att han hittat ett nytt roligt (roligt för honom men läskigt för oss) ljud. På vår BVC-tid tog jag upp det och visade ett klipp där jag hade filmat ljudet. Hon tyckte mer det lät som att han hittat ett nytt ljud men ville ändå att vi skulle få träffa en läkare för säkerhetens skull så vi fick tid två dagar senare. 
Träffen med läkaren var allt annat än trevlig. 
Jag kan ju även nämna att jag hade tagit upp att jag tycker Liams fot är liite sned när han går och på det svarar läkaren, utan att ens kolla hans fot : 
"Vi avvaktar en månad och så får ni komma på återbesök då". 
När jag såg skeptisk ut och frågade varför vi skulle vänta med att kolla så svarade idioten:
"Vad vill du att jag ska göra? Alternativet är att vi öppnar upp foten och skär i den."
What!? Proffessionell läkare?
Jag svarade bara "eh, nja. Tänkte väl mer på någon stretchövning eller sjukgymnastik av något slag..."
Varpå han svarar "ja det är klart man kan göra det men vi avvaktar en månad". 
Ja, orkar inte tjafsa vidare utan låter det gå och så får vi hålla koll själva hemma... Han föddes ju med dorsal flexion på den foten så därför vill vi ju hålla koll så man fångar upp det i tid om det skulle vara något. 
Nåja. Nu till astman.

Läkaren fick se klippet EN GÅNG och tyckte det lät oroväckande och sa "jag skriver ut en astmamedicin som är luftrörsvidgande som ni kan ge honom två ggr dagligen i en månad och sen kallar jag er på återbesök så får vi se om det har hjälpt." 
Här såg jag otroligt skeptisk ut och han frågade "du ser skeptisk ut?"
"Jaa... Ska vi behandla honom för astma innan vi vet om det ens är astma? Det kan väl inte vara optimalt? Kan det inte vara riskabelt på något sätt?" 
"Nä, vi testar bara en månad och så ser vi."
Läkaren sa dessutom "Jag är specialicerad på hjärtan, inte lungor. Så om det inte hjälpt om en månad så skickar jag er till en lungspecialist istället."
What? Varför inte skicka oss dit direkt?? Nåja.

När vi googlade och läste biverkningarna på fass så fick vi en chock. Det kändes verkligen inte bra att medicinera honom för något vi inte visste vad det var där andningsuppehåll och krampanfall stod med som biverkningar. Dessutom så kan man liksom distrahera Liam när han gör ljuden och då andas han normalt. Och det kan iinte vara astma då. Jag själv hade astma som yngre och vet att astma inte funkar så. 
Vi skippade alltså att hämta ut medicinen och valde att avvakta lite.

I söndags på kvällen vid en omnattning så lät Liams andning lite konstig och vi blev båda oroliga på riktigt. Det försvann rätt snabbt men vi kände att nu ville vi åka och kolla upp detta med en läkare som var mer inriktad på lungor en gång för alla så vi kunde få rätt behandling. 

Väl där i måndags fick vi veta att vi hade gjort rätt som avvaktat. Ljuden som han gör är mest troligt ett roligt ljud för honom. Det kan vara på grund av hans mjuka luftrör som ljudet är enklare att framkalla. Så det går inte ens att behandla. 
Det andra ljudet som hade kommit kvällen innan tyckte läkaren dock lät mer som att det kunde vara astma (hade lyckats få med även det ljudet på film). Men han sa att det mer troligt kunde vara en infektion som var på gång. Vi fick i alla fall en ny astmamedicin utskrivet som ska tas vid behov som vi kunde ha hemma bara för säkerhetens skull. Men han trodde inte den någonsin skulle behövas.
Vi berättade om besöket hos den första läkaren och då svarade denna läkaren "Oj då, det var ju lite olyckligt. Han hoppade över några steg..." Och dessutom går ju inte ens ljudet den första läkaren hörde att behandla. Jag blir så arg när jag tänker på att han ville experimentera lite och bara testa lite....!! På vår son. Usch. 

Nåååjaaa hur som heeelst. Igår började Liam hosta och hade liiite feber. Och INGEN kunde vara gladare över en infektion än hans föräldrar. Hehe. Det var alltså inte astma utan en pågående infektion. 

Det gör mig om möjlgt ännu mer förbannad på den förata läkaren. Han går vi ALDRIG någonsin till igen. 

Men ja, så gick det till när vår älskade son fick astma, sen kanske astma och sen inte astma ;)
Skönt att han inte verkar ha ärvt alla mina allergier och skit!

Nu hoppas vi på att han kickar denna infektionens ass illa kvickt och är frisk och kry på lördag när min älskde familj äntligen kommer och ska bo hos oss i tio dagar❤️ 

Avslutar denna novellen med en bild på lillhjärtat med feber sovandes hos mamma från igår


Och idag är han lite kryare redan och pallar att sova själv igen 


Han verkar ändå ha ärvt mitt immunförsvar. Han har nu varit sjuk fyra ggr. Första gången car en vanlig förkylning som varade typ 4-5 dagar om jag minns rätt, andra gången var det höstblåsorna som var över på tre dagar, och så då tredagarsfebern som varade nästan tre dagar. Och så nu detta som jag inte vet helt hur länge den ska vara än men han är redan feberfri så det blir nog en snabbis denna gången också :) 




RSS 2.0