Wedding day

Vi gifte oss. Det hände! Det var många motgångar de sista veckorna. Folk som avanmälde sig de sista 2 veckorna - 4dagar. Svinkoppor, magsjuka, höstblåsor och vattkoppslarm på förskolan, hemskt snöoväder (som hindrade folk att komma på min möhippa) osv osv. Men tillslut blev det en fin vacker vinterdag, uderbara mäbniskor som kom och vi gifte oss! 

Min överraskning till Emanuel som jag nämde i förra inlägget var att jag sjöng mig själv nerför altaret. How long will I love you med Ellie Goulding sjöng jag. Det var sjuuukt pirrigt och läskigt och jag var jätterädd att bryta ihop. Men tack vare min dåliga syn så klarade jag mig rätt länge. Jag hade tänkt sedan innan att jag inte skulle titta på gästerna alls medan jag sjöng. För om jag skulle se någon tår falla så skulle jag dö själv. Haha. Men när jag kom fram så nära att jag faktiskt såg Emanuel stå och kämpa mot tårar så gick det inte längre. Det var så fint! 

Sen hade vi även valt varsin överraskningslåt till varandra under vigseln som fantastiska Emmy sjöng. Jag valde I choose you med Ryann Darling, Emanurl valde Say you won't let go med James Arthur. När jag hörde hans val var tårarna ett faktum igen. Nästa känsliga ögonblick var våra löften... Jag trodde verkligen inte Emanuel skulle vara känslig men han kunde knappt säga sina löften utan fick pausa för att samla sig. Det var så himla fint! Så då gräts det igen. Haha... Mkt lyckotårar den dagen! 
Galet impade av Liam som var helt lugn hela vigseln. Joel somnade 2 min innan klockorna ringde och vaknade typ 2 min efter vigsel var över men det var lika bra! Haha. 
Utgångsmarsch blev till min kör som överraskade alla (utom oss) genom att sjunga vuelie. Skitbra!!

Sen vare mottagningsdags. Vi fick så fiiina tal, fin uppvaktning, underbara gäster, underbar dag. Jonathan, Emanuels bror, var vår toastmaster och hade planerat och fixat så himla bra! Och alla som hjälpte till med förberedelserna! Och fina underbara Charleene som steppade in helt självmant och fixade med att plocka undan bord och disken, något vi glömt att tänka på, hehe. Och tack till våra fina familjer med allt de gjorde ovh hjälpte med. Och alla fina vänner. Sååå tacksam för alla som kom och gjorde vår dag helt bäst! Tusen tack till er alla!!!!

Min ena brudtärna, Emelie, filmade nästan hela vigseln (från att brudföljet står på plats) live åt familj och vänner som inte kunde komma. Om någon vill se vigseln så finns den här: 
https://youtu.be/9_FDM-yG6Jw

Lite bilder också kan väl vara trevligt ❤





























Knasig ordning på alla bilder men här är några från dagen iaf! 💖
Nu heter vi alla Fastborg. Familjen Fastborg, det är vi det!

Nu går vi vidare mot ett nytt år. 2018. Nya spännande saker väntar oss. Mer om det sen! 

Vår kärleksmånad

Nu är det november. November är vår månad. I november för 5 år sedan blev vi vi. Och i november om 3 veckor blir vi man och fru. 
I måndags var vi och träffade prästen, så sjukt mysig grej! Allt blev tusen gånger verkligare. Idag ska jag göra lite hemligheter som varken Emanuel eller gäster vet vad. Nästa vecka ska jag åka och prova och sy in klänningen och sen är det nära alltså....! 
Jag vet knappt vad jag ser fram emot mest... Alla UNDERBARA fina människor som valt att dela dagen med oss eller liksom själva bröllopet. Haha... Jag känner mig så evigt tacksam för alla som kommer. Skåne, Umeå, Stockholm, Usa, Tyskland, Piteå... Vi är omringade av fantastiska människor! ❤😍

Nu är det bara massa småfix kvar och på lördag är det 3 veckor kvar. Sen smäller det. 25 november kl 12.00 i Luleå domkyrka. 
Nicole Fastborg, det blir jag det! ❤



Förskolestart!

Det var inte igår. Inte alls... 
Jag har haft brist på ork och tid och ämnen. Men nu har jag två på lager! Haha. 

En sak i taget. 
Vår inskolning på förskolan. 
Den var hemsk. Inte för att något hemskt hände men för att det var så himla jobbigt att lämna ifrån sig pojkarna efter så lång tid tillsammans. 
Ingen kontroll... Äter de bra? Får de kramar? Dricker? Leker de? Bråkar de? Är de ledsna? Känner de sig övergivna? Gör vi rätt? 
Känslorna exploderade i båda våra kroppar och det var två sjukt jobbiga veckor. Tankar om att hoppa av skolan och fortsätta vara mammaledig kom, börja plugga på deltid båda två och pussla våra liv så en av oss alltid är hemma, byta förskola och hoppas på bättre där... Massor av tankar. Vi sökte till och med en ny förskola och kom in. Att vi är två överanalyserande föräldrar gjorde ingenting lättare heller.

Men sen vände det. Vi såg att pojkarna var nöjda. Till och med glada! Och helt plötsligt öppnades våra ögon och så såg vi hur fina pedagogerna var och fick se att våra pojkar får både kramar och kärlek där. 
Det var som att vi var stängda för att se något positivt alls. Vi såg bara att precis allt var dåligt. För när pojkarna sen började tycka att det var roligt på förskolan så kom vi inte på något vi var missnöjda med. Inget alls. Vi satt och försökte komma på saker men allt vi kunde komma fram till var att det är en väldigt bra förskola och det är väldigt varma och kärleksfulla pedagoger.

Barnens mående styrde allt. Mår de dåligt så mår vi dåligt. Det bevisade den första tiden för oss. Och egentligen är det väl inte så konstigt att de blir ledsna när de hellre vill vara hemma med oss. Avsked är ju sorgligt! Det kan jag intyga 🤗 Nu känns det så bra att lämna dem där. Även dagar när någon av dem inte är helt sugen på att vara där känns det okej. För vi vet att de blir sedda och får den kärlek och närhet de behöver. 

Nu kan vi äntligen fokusera på att plugga  och inte sitta uppslukade i tankar på hur våra älsklingar har det om dagarna och vi känner oss numera istället tacksamma för förskolan! ❤