Nu är vi inflyttade sedan ca två veckor tillbaka. Flytten gick ändå jättebra. Mycket, typ allt, tack vare Emanuels mamma, pappa och bror. Hade INTE gått utan dem!
Trots att vårt hem är väldigt litet så funkar det. Det enda vi egentligen saknar mkt är kontoret. Barnrummet var mest fyllt med leksaker men det lektes aldrig därinne så det saknar vi inte så mkt heller. Det är bra planlösning här så det känns större än det är och öppet. Ett minus är att vi inte får plats med Liams säng. Så han sover med oss jämt.

Jag är också väldigt glad att ha lite vänner nära. Det känns roligt!
Mindre kul att Emanuel måste pendla ca 3 h om dagen... han åker hemifrån 06.15 och är tillbaka 18.03. Skittråkigt. Och väldigt tufft att bara kastas in i att vara ensam med två barn. Ingen mjukstart direkt...
Vår första dag här ensamma blev riktigt kaos. Kortfattat... : Jag hade lämnat plastgrejer på spisen och Liam startade plattor. Det ledde till en rökfylld lägenhet och jag kastade ut hu griga och trötta barnen på altanen medan jag fick springa in i omgångar för att hämta det vi behövde för att kunna gå ut. Sen ringde jag hem Emanuel från skolan... Snyggt. Men efter det har det som gått bra.
Idag, till exempel, så storhandlade jag med dem båda. Ingen liten veckohandling utan en storjävlahandling. Det gick ändå bra det med.

Planen nu är att försöka hitta ett boende i Luleå snarast möjligt! Om än jag trivs i Piteå så vill vi inte ha så många dagar ifrå pappa, och vi vill inte bo såhär litet och temporärt.