Change of mind
Jag hade tänkt blogga om vår fantastiskt trevliga utflykt med familjen i onsdags. Men jag måste bara få byta ämne till Emanuel-saknad.
Har vaknat tre ggr inatt av att jag kramat hans kudde. Och en gång grät jag för att jaf trodde att han hade lämnat mig eftersom sängen var tom. Jag jar sagt det förut och jag säger det igen:
Det här med att sakna är fan i mig inget för mig. Nu får det fan bli tisdag så jag kan åka upp och krama om min älskade Emanuel. Han är den absolut bästa jag vet. Hatar att vara ifrån honom och jag längtar ihjäl mig efter honom!
-------------------------------------------------
Så. Nu kan jag berätta lite kort om vår fina utflykt!
Det var en supermysig dag. Gujje hade förberett massa supergod mat och massa frukt och bär och kex och ost och nutella. Suuuupergott!
Efter maten och fikat så gick vi på upptäktsfärd Och klättrade upp och ner i bergen. Okee och Emanuel, aka klätteraporna som inte har lika mycket dödsrädsla som mig, var snabbt utom synhåll. Haha. Så jag, Gujje och najje gick själva. Mammsen var kvar med Caesar.
Sen när vi kom ikappa killarna så gick jag, Emanuel och Okee på egen upptäktsfärd efter en silvergrotta.
Det var så sjukt roligt att både Emanuel och Okee var helt överbeskyddande. "Nicci gå här" "Gå inte där" "Stanna du här så kollar vi ute på de där klipporna" "Ät inte de där"
Haha! Och när de pratade med varande lät det ännu roligare.
"Tror du hon kan gå där... Eller ska vi ta en annan väg...?"
"Njaaa... Kanske inte. Men vänta, här är bättre!"
hahah! Älskade ni.
Vägen hem, som då valdes för att jag "inte skulle klara" den andra vägen blev en väg genom stora jävla taggbuskar som var högre än oss själva. Tack för den! Haha! Nä, men det var askul. Spännande äventyr! Lite sår här och var har väl ingen dött av. Hade varit väree att ramla ner från klippan. Såå... Tack älsklingar! Haha :)
Hit ut fick jag intw följa. Det var för halkigt och farligt för en klumpeduns-Nickan tydligen. Så jag fick vackert stanna och ta kort. :)
Ja... Det kanske hade gått dåligt om jag följt med. Mest troligt hade jag väl ramlat i. Nå nå.
Vi hittade grottan till slut! (Tack vare att de hade sett den från den farliga klippan) ;)
Sen vägen hem genom taggbuskarna:
Lite allmänna bilder bara nurå:
För att hålla en röd tråd och knyta ihop säcken rätt så avslutar jag mitt inlägg med bilder på mig och the love of my life
Kommentarer
Trackback
