Förlossningsberättelse

Jag började få förvärkar för typ tre veckor sedan och började successivt med tiden som gick utan att något mer hände bli mer och mer säker på att jag antagligen aldrig skulle få föda. Men så blev det ju inte, tack gode gud. 

Mitt i natten i tisdags,  natten till onsdag kunde jag inte sova och bestämde mig för att skaffa mig en pilatesboll att hoppa igång förlossningen på. Googlade fram en pilatesboll som jag skulle be Emanuel åka och handla när affären öppnade. Min kropp hade dock andra planer.  På morgonen vid 7 när Emanuel och Liam kom och väckte mig så fick jag två lite jobbigare värkar än de jag haft hittills, väldigt hanterbara dock, och sen fick jag en blödning som gjorde mig till världens lyckligaste. "Emanuel!!! Jag blöder!!!!" Haha. Helt lycklig att NÅÅÅGOT nytt hände. Och seeen var värkarna igång. 3-4 värkar på 10 min. Och direkt kom jag ihåg hur lite jag ville föda och hur gärna jag ändå skulle gå över tiden för att slippa detta just idag. 

Älskade Liam blev orolig när jag fick värkar så jag gömde mig i ett rum och sen gick jag och duschade. 

Vid 8 bestämde vi oss för att ringa hit Emanuels mamma så att vi kunde åka när det var dags och inte behöva vänta in henne. 

Vid 9 åkte vi in för vi blev nervösa att det skulle gå undan. Och värkarna gjorde rätt ont nu.

Från att vi satte oss i bilen slutade värkarna helt. Ni som vet hur Liams förlossning var kanske kan förstå att vi genast började förstå att vi skulle bli hemskickade och skit. 

Vi lämnade allt i bilen och gick in och var fullt beredda på att få åka hem. Tydligen är det vanligt att värkarna avtar då man blir stressad eller otrygg. Bm försäkrade mig om att de skulle komma igång igen så fort vi boat in oss i ett rum. 

Men innan vi skulle få boa in oss så ville hon såklart undersöka mig. Öppen tre, men hon förstod inte var huvudet var då hon inte kände det på utsidan av magen. 

Vi fick göra ett ultraljud där det visade sig att lillebror låg på tvären. P.A.N.I.K. 

Bm var dock lugn och buffade till honom några gånger och slutligen sa hon "sådääärja. Nu ligger han neråt! Nu tycker jag ni tar hål på hinnorna så han kan sjunka ner lite." 

Sen tog hon en paus. Och sa "Fast vänta lite... Vad är det där? Är det en hand vid huvudet....?" P.A.N.I.K igen. 

"Nä...  Ingen hand. En fot...? Hmm.. Ja en fot är det där bredvid huvudet. Varför har du lagt dig såå?"

Okej. Panik på riktigt nu. Började gråta. Och började försöka förbereda mentalt mig för kejsarsnitt. Tanken gjorde mig sjukt nervös. De bestämde sig för att hämta läkare som skulle försöka sig på lite vändning och flytt av kroppsdelar. När vi lämnades ensamma i väntan på läkarna så bröt jag ihop. Och blev rädd. 

Läkarna gjorde en koll och hittade ingen fot i vägen. Han hade flyttat den själv! BRA lillebror!!!! Tack gooooode Gud. Hjälp vilken ångest! 

Vi blev inlagda och fick vårt rum. Emanuel blev ivägskickad att hämta vår väska innan det började hända alltför mycket. 

Läget under kontroll 

Jag var just nu helt överens med mig själv om att jag inte skulle ta epiduralen. Det förstår jag. Värkarna hade ju avtagit och knappt kommit igång än. 

Men vid 10 kom de igång och gjorde ooooont.

Jag tackade nej till lustgas. Jag kände att om jag ens ska ha en liten chans att klara mig från att säga nej till epiduralen så måste jag vänta med lustgasen in i det sista. Vi provade dock värmedyna på rygg och det lindrade väl typ nada. 

11.30 var jag öppen 4, 5 under värkar. Tappen var dock fortfarande bakåt och lillebror låg högt. 

Nu hade jag riktigt jobbiga värkar. Emanuel masserade ryggen under värkarna och det lindrade minimalt men var ändå skönt att han bara var där och fanns liksom. Var fortfarande dock rätt säker på att jag kanske skulle klara mig från att ta epiduralen. 

Vi beställde lite mat till mig i hopp om att jag skulle få i mig ngt då jag bara fått i mig en macka på morgonen. Hoppsök. Noll matlust. Ingen kolhydratsladdninh här inte. 

13.30 var jag öppen 7cm och tappen var fooortfarande bakåt. Tackade även ja till lustgas nu.

Just nu haaatade jag mig själv och Emanuel för att skaffa ett till barn. Och epiduralen var som en vacker avlägsen dröm. Jag började ana att jag inte skulle klara av att säga nej. 

Vi fick tips om en ställning att ta värkarna i. Jag satt såhär och Emanuel stod framför och pressade händerna mot mina knän. Faktiskt riktigt bra! Tips till er som har förlossning framför er ;)

Vid 15 började jag få smått panik i varje värk och kunde inte hålla kvar kontrollen längre. Mitt mål var dock att inte börja gråta. Det vr för att jag kom ihåg hur llt blev värre under förra förlossningen när jah tappade det och grät. Smärtan liksom eskalerade när jag fokuserade på att gråta istället för att andas. Och att inte gråta, det klarade jag nästan denna gången. Grät nog bara en gång eller två ggr och det var mellan två värkar. Om jag inte minns fel. Måste nog dubbelkolla med Emanuel om det där, heh.

Vi hade fram till typ kl 12-13 kunnat skämta liite mellan värkarna och försöka glömma bort att tänka på värkarna i pauserna och prata om annat. Men nu kunde jag inte tänka på annat än smärta i varje paus. Och led av ångest i varje paus också.

15.30 var jag öppen 7-8 och tappen var äntligen framåt. Men huvudet var fortfarande långt uppe. Bm erbjöd epiduralen igen då jag inte alls kunde kontrollera mig själv längre i värkarna utan mest låg och typ skrek. Jag var SJUKLIGT nära att ta den men avbröts av en hemsk värk.

Vid 16 tömdes jag med kateter för att bm misstänkte att bebis trängdes med min urinblåsa. 

Sen har jag inte mer tidsuppfattning (Emanuel hade uppdaterat Malin fram till 15.30. Så efter det har jag inte koll på klockslag).

Jag fick krystvärkar, kanske runt 17, innan jag var öppen helt och bm hjälpte till att trycka bort sista kanten i en värk. Men fortfarande låg han för högt för att jag skulle få krysta. 

Vid 17.30 gick det icke att hålla att hålla emot mer och då fick jag börja krysta försiktigt. Men ändå inte helt fritt "för ditt underlivs skull". Det var många ggr under värkarna som jag tänkte "jag skiiiiter i mitt underliv nu jävlar krystar jag. Det går inte att göra annat". 

Och så krystade jag. Och så stoppade hon mig. Och Emanuel stod och andadades bredvid och sa "andas! Andas!" Och då slutade jag krysta. Sen var det smma i två värkar till. Vilket helvete att ha en fet grej som bara skulle ligga där och spänna ut medan man inte får göra ngt åt det.

Helt galet vilket tryck jag kände denna gången. 

En kvart senare låg han på mitt bröst. Ett ynka litet stygn som hon inte tyckte behövde sys egentligen. Sjukt. Kändes som att jag skulle behöva ca 40 stygn.

Meeen, för att bara återgå till att föda utan epidural. FY FAN I HELVETE vilken smärta. Det var av en heeeeelt annan värld. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det. Ljuden som kom ur mig har jag aldrig hört förut. Liams förlossning kan ju slänga sig i väggen i jämförelse. 

Jag skrek "helvetes kuuuuk" under en värk.

En annan värk hade jag försökt bita Emanuel i näsan.

En annan hade jag bett Emanuel slå mig i ansiktet.

En annan skrek jag i lite halvt gråtfalsett först "jah ooorkar inte meeeer. Det gåååår inte" för att just sekunden efter övergå till en mörkare röst och säga "jag måååste trycka..." Och sen övergå till ett urljud jag aldrig hört komma från mig själv "JAG MÅÅÅÅÅSTEEEEE TRYYYYYCKAAAAAAAAAAAAA. Nuuuuuuuu tryyyycker jaaaag!" Samtidigt som jag bara skriker och krystar.

Typ såna saker. Helt sjukt. Heeelt sjukt.

Men fy fasen vilken känsla efteråt när jag bara kom på att jag klarat det. Riktigt mäktig känsla. Jag vände mig mot Emanuel och bara "Jag klarade det fan utan epiduralen". Jag har nu fått testa både med och utan epidural. När syskon nummer tre ska komma så vet jag liksom båda sätten. Det känns coolt :)

Hur som helst. När han kom ut så försvann ALL värk. I typ 5 sek sen kom massa nya smärtor men då hade vi vårt älskade mirakel hos oss! Han skreek. Det var så fint! Upp på bröstet och hälsa på mamma och pappa ❤️

Vi hade önskat sen avnavling, att den skulle vara vit och slutat pulsera innan den klipptes. Ca 30 min fick den sitta kvar! Sen klippte Emanuel den. 

Sen skulle det vägas och mätas. 3635 gram och 52 cm. Emanuel gissade 3110 och jag 3500. Så sjukt hur små de ääär de små liven. 

Vi har fortfarande inte ett namn som är heeelt bestämt än. Det lutar åt ett namn, det är under prövning här hemma. Jag återkommer när det är helt bestämt ;)

Slutsats:

Emanuel är BÄST. Fy i satan vilket stöd han har varit både denna gången och med Liam. 

Han spelade in desista 45 minuterna av förlossningen. (Återkommer till det) 

Jag har ikväll lyssnat på inspeningen för första gången och blivt kär på nytt i honom. Såååå himla fin han var därinne. 

Slutsats av förlossningen... Tja. Vi skrevs in 9.30 och födde 17.44. så ca 8 timmar. Så det gick ju definitivt snabbare denna gången men det var INTE lättare. Kaaan ju ha med epiduralen att göra, hehe. Men nä. Fy satan. 

Såhär sliten var jag. Det tog fasen inmig rejält på krafterna att föda utan epidural. Allt kändes så hemskt och så långt i jämförelse med förra förlossningen. Förutom krystvärkarna. De kändes hemskt korta och pauserna kändes hemskt långa.

Bara för att återkomma till det där med inspelningen... Jag hade bett Emanuel ta kort och filma lite därinne för jag ville ha kvar minnen. Så jag har både bilder och filmer. Men han hade även spelat in ljudklipp de sista 45 minuterna av förlossningen. Jag blev sååå glad när han berättade det. Så himla hiiiimla kul att ha! Jag har inte så mkt minne av tiden där så att få filmer och bilder och ljud som hjälper till att komma ihåg den fantastiska (läs: fruktansvärt smärtsamma men ändå fantastiska) förlossningen är verkligen guld värt! 

Lyssnade iaf som sagt ikväll och har både gråtit, skämts, skrattat och blivit pånyttkär i min man. ❤️ 

På slutet när Älsklingen föds och man hör skriket så tittade jag på vårt hjärta och började gråta en sista gång. 

Tänk att det var just du som legat och grott, väntat, bökat runt, sparkat, hållit mig vaken om nätterna, växt, lagt dig på tvären, lagt en fot i vägen för din utgång och skrämt slag på dina föräldrar, vägrat trycka dig neråt och slutligen bara fullbordat vår familj. Du är redan så självklar och så himla, himla älskad!

.

Välkommen till världen älskade lillebror! Du har varit såååå efterlängtad! ♡
Braaa kämpat mama!!

Välkommen till världen älskade lillebror! Du har varit såååå efterlängtad! ♡
Braaa kämpat mama!

Haha! Du är helt galen men fantastiskt <3 fick mig en del skratt när jag läste det!

& Helt amazing återigen att du körde utan epiduralen.

Välkommen till jorden lillebror - du kommer få ta del av en väldigt kärleksfull familj. Två fantastiska föräldrar och en grym storebror <3

Du e tuff!! :) Min första förlossning tog 12h, då tog jag epidural (som inte lindrade alls tyvärr, tog den för sent). Förlossning nummer 2 tog 4h, endast lustgast, förlossning nummer 3, 2h endast lustgas, AJ AJ, men snabba förlossningar är faktist "lätta", man hinner inte bli trött så smärtan är mera hanterbar! Du är stark, de flesta hade nog tagit epiduralen i ditt läge, jag med ;)

Grattis igen, han är verkligen jättesöt! Spännande att läsa din förlossningsberättelse, men skrämmande att höra hur ont det gör utan epidural. Blir osäker på om jag kommer klara det utan men det visar sig... Hjälp! Hur har Liam reagerat på att få en lillebror då? 😊

Grattis till lillebror! Har inte hunnit titta in här på ett tag och nu hade jag mycket läsa ikapp. Starkt jobbat under förlossningen! Drar mig lite för att börja skaffa 2an just på grund av förlossningen! hehe

Grymt jobbat!!! Försöker komma ihåg smärtan men jag har fan glömt haha! O det finns väl en anledning till det, att man bara ska komma ihåg det underbara 😄
Finns det någon anledning till att du var så inställd på att föda utan epidural, eller ville du bara testa på båda sätten?:)
Jag har varit helt inställd på att begära epidural det första jag gör, men sen läste/hörde jag att i de flesta fall är barnen "piggare" och börjar amma snabbare om man inte tagit epidural. O eftersom amningen strulade så för mig o Stella funderar jag på om jag kanske ska prova utan. Men vi får se :) tar det nog som det kommer. Mitt mål är att slippa operation efteråt, men det är ju tyvärr inget jag heller kan styra över. Skit också!! ;D
Hur som helst, så jäkla grymt jobbat av dig!!! Heja oss 💜