Jag är så kluven till hur jag ska göra med amningen. Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter att få äga min egen kropp helt för första gången på lite drygt 3,5 år så känns det så sorgligt att ge upp amningen när jah inte vet helt säkert när (om?) nästa chans kommer. Vår plan är att börja jobba på barn nummer tre om inte alltför lång tid men mycket kan ju hända. Rätt vad det är så ångrar vi oss. 

När jag slutade amma Liam så var jag ju gravid i typ v 16 med Joel så då visste jag att jag snart skulle få amma igen. Men denna gången är det annat... 

Igår morse var jag tvärsäker på att jag ville sluta på en gång. Kanske pga att de senaste nätterna har han inte kunnat sova utan att ha mitt bröst i munnen. Skjut mig. 

Men inatt har an bara ammat två gånger och då är jag inte lika sugen på ett avslut längre.

Men samtidigt så känner jag att jag, som sagt, för första gången på 3,5 år har chansen att ha min kropp HELT för mig själv. Från juli 2013 (när vi började försöka får Liam) har jag behövt tänka på vad jag äter och inte kunnat äta allt jag velat när jag velat (godis, ostar, och allt vad det varit), behövt tänka på att inte ha telefonen för nära kroppen (sjukt enerverande faktiskt), inte kunnat vara överallt pga giftiga lukter osv, undvikti rökare osv osv. The list goes on. 

Men nu, om jag sluta amma nu, så kanjag få göra ALLT jag vill ett tag tills det är dags igen. Det låter så konstigt när jag skriver det men det är verkligem en stor önskan just nu... Att få äga min egen kropp för mig. 

Självklart så skulle jag inte go bananas, jag kan ju inte proppa i mig fööör mycket så trean ska behöva ligga i ett giftbo och sen äta giftmjölk såklart, men liiiite mer fri. Och framförallt så skulle jag inte behöva amma nätterna igenom... 

Det är mycket att ta in och tänka på och väga. Men det lutar mot att jag låter Joel amma lika länge som Liam: 1 år och 2 veckor. 

Att det ska vara så svårt...? Jag tycker inte ens att det är så speciellt mysigt längre. Oftast misshandlar han mina bröstvårtor med sin mun och den andra misshandlas med hans nypfingrar samtidigt. Eller så ålar han runder för att han inte har någon ro att amma men ändå prompt SKA amma. 

Den mysigaste amningen är på morgonen när han är hungrig och ligger och bara ammar luuugnt och mysigt. Den är så himla fint. Nätterna är han visserligen också lugn men då vill jag inte amma, då vill jag sova. Men som sagt morgnarna... Hade jag kunnat hade jag nog velat behålla morgnar. Men jag tror han blir för förvirrad av att få amma ibland och ibland inte. Och ja ärligt, jag vill även ha tillbaka min kropp. Hehe. 

Ja, vi får väl se. På fredag är han 1 år och 2 veckor. Så i så fall blir julafton första amningsfria dagen och avslutet på vår amning. Och dår tårades ögonen... 

Avslutar med en så vacker bild. Jag och min älskade Joel. Vi har haft så mysiga och fina stunder trots allt! ❤❤