I torsdags hände det. Vi vaknade 05 som vanligt och då ammade han lite som vanligt och direkt efter kom en kaskadis. Jag förstod direkt att ngt var skumt eftersom han inte mjölksoytt på flera månader. Men han verkade må så bra efter spyan så vi var ändå osäkra. Efter frukosten kom det igen ocj sen igen och igen. Tillslut var det ingen glad pojke längre utan en matt och slö liten pojke som sov hela tiden och baaara ville vara i mammas famn. 

De oroliga hykondriska föräldrarna har ringt både barnläkare och 1177 några omgångar och fått olika tips. Ett av dem var att ge vätskeersättning var femte minut i fyra timmar. Det var fyra lååånga timmar. Att behöva väcka stackaren var femte munut för att ge honom ngt han inte alls ville han tog emot. Men vad gör man? 

Vi slog rekord i febern som låg på 39.2 vid en mätning. Kan ha varit ännu högre men vi mätte inte mer efter det. 

På eftermiddagen/kvällen verkade det vända men icket. Då började diarrén istället hela natten. Och någon spya till. Igår på dagen vid 11 var sista diarrén och natten har gått väldigt bra! En rätt välfylld kissblöja gör att vi äntligen kan slappna av och sluta tro att han är helt uttorkad. Han har även ammat bra! 👍

Men alltså allvarligt. Att se honom lida så som han har gjort dessa tvp dagar har verkligen slitit sönder mitt hjärta. Jag har ALDRG sett honom såhär illa och helt slö och ointresserad. Vid varje kräkning så tittade han helt hjälplöst på mig som att han undrar varför jag inte hjälpte honom. Och han slet i mig som för att försöka slippa kräkas. Och lät så ynkligt. Alltså aj. Aaaaj. Om jag bara hade kunnat ta på mig allt jobbigt så hade jag gjort det tusen gånger om för att han skulle få slippa. 

En sak som vart ovärderligt skönt är att Emanuel varit hemma med oss båda dagarna och nätterna. (Byte av pass.) Såå skönt. Hade varit jobbigt att ta det själv. Visserligen har typ bara jag dugit, med några korta undantag då det enbart varit pappa som dugt, men att få hjälp med kaosiga bajsblöjor mitt i natten och byta kräklakan osv... Det är rätt fint det! 

Det eeeenda positiva med det hela är hur otroooligt mycket mys man har fått de senaste dagena. Och nätterna... Näära nära hela natten. Såå mysigt! Det räckte att jag la ansiktet nära hans och så la han en arm runt min nacke och sen sov han gott. Vaknade han till så gnydde han och yrade runder tills han tillslut lugnade sig med en hand på mit på något sätt eller huvudet mot mig osv. 

På tal om mysiga nätter... Hur ska jag nååågonsin kunna sätta på fjärde sidan på sängen och sen så småning om även sova åtskillt från min bäste sängkamrat?! Han är ju så mysig. ❤️

Att vakna av en trött bebis som kommer krypandes mitt i natten för att somna om i ens famn kommer ju inte ske mer då. Eller att vakna på morgonen av en flåsande bebis med en klappande hand på kinden. Eller en klättrande bebis på huvudet.... Osv osv... Åh. Vill ha honom i vår säng för alltid! Ska kanske börja klura på ett sätt att övertala mannen... Kanske köpa en extrasäng? Hehe... 😎😏



Update: Glömde säga att magsjukan timeade in sig lagom med tandsprickning på TVÅ ställen. Stackaren... ❤️