I fredags kl 08.45 bröts mitt hjärta. Liam och Emanuel åkte till Umeå för att spendera helgen hos farfar&farmor och träffa farmor (han har två farmors) och faster och farbror. Jag var så himla glad för deras skull men jaaaaaaaag hade det tufft ända från att Emanuel frågade om de kunde åka till att det blev bestämt till vilken helg det skulle bli till att det faktiskt blev av. Jag hade såklart aldrig nekat dem att åka, det är ju bådas barn och det hade varit för ego av mig eftersom det bara varit för mig och inte för Liam som jag hade sagt nej, men jag var bra nära sugen på att komma på ursäkter för att skjuta upp det. Heh.

Jag lyckades nääästan hålla mig glad medan de var kvar. Kom någon enstaka smygtår mitt i mina övertygande glädjetjut om "åååh så kul att åka till faaafar" och jag tror inte Liam märkte tårarna för han var så uppspelt över att åka. Men jag sa till Emanuel att de var tvungna att gå snarast för jag kunde inte hålla mig mer och direkt de hade låst dörren så bröt jag ihop. Min stora liiiilla bebis... Tre hela dagar?! Max hittills var dygnet när Joel föddes mendå var jag rätt upptagen av smärta typ 12 av de timmarna och utmattning och sömm resterande. Sen maxtiden förutom det har varit när jag liksom jobbat, alltså en dag. Nu skulle det vara två nätter och tre dagar. Gaah.

Grät konstant i typ 30 min och var fortsatt ledsen tills finaste Emelie ringde för att kolla läget och bjöd in mig och Joel att komma och hänga med dem för att få tänka på annat. Det gjorde vi gärna! Och lagom till när Emanuel skrev att de var framme och att resan hade gått bra och att Liam var jätteglad så släppte typ all ångest.

Och hela resan och vistelsen gick bra. Såklart! Han hade frågat efter mig en gång i halvsömnen på morgonen men det var allt. Jag saknade honom massor men när vi skypade hade han knappt tid att ens visa sig i kameran och då släppte den sista ångesten. Kvar var bara saknaden och den gick ändå att hantera. Han hade det huuuur bra som helst ju ❤

Känns så skönt att veta att han är så trygg med oss båda, trygg nog med mig för att veta att jag inte försvinner och trygg nog med Emanuel för att vara utan mig. Detta kommer de deff att göra fler ggr. Jag och Joel hade en mysig och lugn helg tillsammans och det var värt mycket det också!
Och när Joel blir större/slutat amma så får han följa med han med! Hur jag kommer må då, heeelt ensam hemma, återstår att se. Haha!
Och ibland tänkte vi ta en pojke var och skapaa egentid med barnen på så vis ❤

Nu fattas det bara hur vi ska få in partid, men det kommer! Ingen stress med det inte :)