Kärleken man känner till sitt barn är verkligen helt otroligt häftig och magisk. Varje dag känner jag att nu gåår det väl inte att älska honom mer, men så kommer en ny dag och jorå minsann, kärleken har ta mä tusan växt under natten eller något för jag älskar honom snäppet mer. Helt sjukt. Ska det aldrig ta slut att växa? Hur mycket kan man möjligtvis älska en människa? 

Hur som haver. Vi startade morgonen med att sjunga och öppna presenter i sängen. Ena var typ trasig så vi måste skicka tillbaka. Trist! Men men. Liam tyckte iaf det var roligt att öppna när han väl fått till hur man lättast öppnar :)

Föräldrarna hade glömt köpa inslagspapper så det fick bli julpapper hehe.

Och nu är han ett år!? 

Jisses. Om ca 10 timmar för ett år sedan fick vi träffa honom för första gången och vi är så lyckligt lottade som får vakna och träffa honom igen och igen varje ny dag. 

Tack för att det var just du som låg i min mage, älskade knasfis! ❤️