Undrar vad han sysslar med därinne :) Skulle vara så kul att kunna se hur han ligger och ser ut när jag känner hans rörelser :)

Samtidigt som jag längtar ihjäl mig så är jag otroligt nervös nu. Har inte varit det riktigt innan. Inte såhär i alla fall. Jag är nervös för allt möjligt. 

Hur kommer jag hantera smärtan, hur ska förlossningen gå, kommer jag kunna amma, hur kommer min kropp reagera på stygnen, kommer jag klara av att vara den mamman jag vill vara, kan jag ta hand om ett spädbarn...? Ja, listan är lång över nervösa frågor. Och jag tror och vet innerst inne att allt mest troligt kommer gå bra. Men det är ändå nervöst.
Men som sagt så längtar jag verkligen ihjäl mig efter när jag äntligen får upp honom på bröstet efter all denna tid. Och jag längtar efter att se Emanuel hålla i honom.
Och jag längtar efter att se vem han är lik, och hur han ser ut. Vår son. Halva jag och halva min älskade Emanuel.

Ja. Jag längtar nog mer än vad jag är nervös känner jag ju när jag väl tänker efter.