Äntligen hände det ❤

Min fina Emanuel

Han som vet precis hur han ska göra för att göra mig glad, lycklig, arg, sedd, kär, frustrerad och galen. 

Han som bryr sig så innerligt om de i sin närhet. 

Han som gör sitt bästa och yttersta varje dag för att vara pappan han vill vara och som våra barn förtjänar.

Han som (nästan) varje dag gör allt han kan för att göra mig glad och vara den bästa mannen han kan vara.

Han som får mig att fortsätta vilja vara den bästa versionen av mig själv.

Han som kan reta gallfeber på mig och göra mig så vansinnigt arg och i nästa sekund lyckas få mig att glömma bort varför jag var så arg.

Han som med en enda strykning på min rygg eller en puss på halsen fortfarande, efter 5 år tillsammams, gör mig knäsvag och ger mig tusen fjärilar i magen.

Han som är den snyggaste och bästa jag vet (delat med våra två pojkar förstås).

Han som vet precis hur han ska muntra upp mig när jag är nerstämd.

Han som ger mig komplimanger som får mig att känna mig som den vackraste och bästa i världen.

Han som var världens drygaste strulpelle innan vi blev tillsammans som tillslut blev min stabila och trygga punkt och pappan till mina barn. 

Han som i början när vi lärde känna varandra berättade att han aldrig hade varit kär som blev kär i mig. 

Han, den strulpellen, min älskade Emanuel är nu min supersnygga, omtänksamma blivande man. 
Ja, blivande man. 
Den 16/4 kom dagen jag väntat sååå länge på. Dagen då han äntligen friade. 

Jag har provfriat två ggr lite halvseriöst men han har sagt nej. Och anledingen till det var irriterande fint romantisk : Jag vet att du innerst inne egentligen vill bli överraskad med ett frieri. 
Han känner mig alltför väl och det har varit en störigt lång väntan på överraskningen. ;)  

I lördags kom dagen och jag blev verkligen överraskad. Det var mitt i vårt vardagskaos med 3 sömnlösa nätter i rad i bagaget och extremt trötta och sjuka barn och allt vad det medför. En dag då vi kanske i vanliga fall hade varit mer än less på varandra och bara allmänt trötta pga sömnbristen blev istället dagen då han valde att fria. Höll min hand och gick ner på knä. Vardagsromantik på hög nivå. 
Det var verkligen SÅ fint! 
Och romantiskt, precis som jag hade önskat mig ❤

Jag ska äntligen få gifta mig med min drömman!




RSS 2.0