Hur som helst, inte igen. 

Resan var väldigt trevlig. Fast rätt tömmande att vara ensam ansvarig. Speciellt eftersom Liams terrible twos drog igång där. Och ögobinflammation fick de. Dock vääääldigt lindrigt. Jag droppade sönder deras ögon med bröstmjölk i en vecka så det hann aldrig bli någon ordentlig inflammation. Man anade bara liite gult ibland om jag glömde droppa. 

Liam fick även skum feber som kom och gick tre kvällar. Inget annat dock så väääldigt väääldigt märkligt. Ingen snuva. Liiiiiiiye hosta men aldrig så att jag skulle säga aatt han hade hosta. Kanske var en tand som ville upp men inte kom igenom eller ngt. Vad vet jag. Ska faktiskt ta och kolla imorgon om det kommit igenom en utan att vi märkt ngt. :)

Laj blev sjuk andra dagen vi var där också. 

Orka hur lkt sjukdomar det var under den tiden vi var där. I MITTEN AV JUNI?!

Vi skulle egentligen träffa Anna-Maria,Niklas, Stella och deras nya fina bebis Lykke. Men då var det även då sjukdomar som satte käppar i hjulet och såg till att vi inte kunde ses :(

I övrigt så var det så mysigt att träffa mamma och syskonen. Och Malin och pojkarna. Dock blev det en extremt kort visit hos Malin. föest var Kian sjuk, sen fick Adrian feber. Så vi sköt upp det och när vi väl kom dit så fick sin märkliga feber föe andra gången (av tre) så vi ville vi inte riskera att smitta runt varandra. Men men. Vi fick iaf ses. ❤

Sen träffade vi även min fina kusin Michelle och hennes underbara son Loke. Det vsr nära ögat att det inte heller blev av pga sjukdomar men tuur som är så blev det det. ❤

Pojkarna fick en så fin kontakt med mamma ❤

Och med Laj, okee och najje. Och systrarna i danmark. Önskar så mycket att vi bodde närmre så de kan få en bättre och vardaglig relation med dem än att ses en gång om året :(

Det var myyycket som talade emot att denna resan skulle bli av. Och jag är sååå tömd på energi just nu. Det är som att resan tog det sista jag hade. Så nu måstebjag hitta igen energi att orka med denna superhärliga fasen som Liam entrat. 

Emanuel fick ju passande nog influensa två dagar efter vi kom hem så avlastningen jag längtat efter får vänta lite till. 

Är det inte livet så säg! 

Ka försöka öra ett lite bättre inlägg om själva resan med mer bilder men tillsvidare får en fin bild på mamma med pojkarna stå för det fina

Och en bild på mig och pojkarna (efter en av 15 dryga ensamläggningar) stå för det tömmande.