Note to self

Det här med att storhandla själv som höggravid med en son som har en relativt kort stubin... 

Jag tänkte vara en fin flickvän och ha gjort bort storhandlingen, som jag vet Emanuel hatar, till när han kommer hem imorgon kväll. Det var rätt drygt. Fy satan så drygt rättare sagt. Min rygg och mina fogar är trasiga och knivhuggna känns det som. 
11 påsar... Två olika affärer... En mamma, en son, en bil. 

Liam var rätt lugn och snäll under största delen av själva handlingen men när jag skulle lägga upp på bandet och sen packa så vart han fett less. En väldigt snäll kille som hade stått bakom mig i kön såg att det var lite jobbigt för mig och erbjöd sin hjälp med att packa påsarna. Jag som vanligtvis vill klara allt själv sa "nej tack" inombords men erkände mig besegrad och tackade djupast och ödmjukast och tog emot hjälpen. Så himla snäll människa! Där sparade vi in några minuter.

Sen in i bilen och locka med att han skulle få en banan i nästa affär. Och åka bilvagnen. Funkade rätt bra. Bananen tog slut liite för snabbt så det blev lite stressigt på slutet. 

Seen... Sjuuuukt arg kille som sattes i bilen. Lyckades få honom på någorlunda bra humör under bilresan hem genom att prata om att Manne var där hemma och väntade på oss. Vi hörde även hur Manne ropade på Liam.

När vi sen kom hem så körde jag fram bilen till porten, tog ut den redan väldigt irriterade sonen och gick in och satte honom i vagnen. Gick ut och lastade vagnen med så många påsar jag kunde. Och så in och lasta av. Och så ut och lasta igen. Och så in och lasta av igen. Och så ut igen. Och så in igen. Och sen ta upp sonen ur vagnen ut och sätta i den nu sjukt irriterade sonen i bilstolen igen och köra bort och parkera. Och sen ta ut den oändligt irriterade sonen och gå i snigelfart med den fruktansvärt värkande ryggen och en stretande motarbetande son. 

Sen kom nästa dryga sak: packa in varorna med en son som VERKLIGEN vill hjälpa till på olika sätt som INTE är till hjälp alls. Förutom de första varorna. Då är han duktig och ställer allt på sin plats.

Först filen. Och ketchupen. Braaaa Liam! 
 
Sen ... Textilfärg. Nja. Sådär rätt. Men jaja, låt gå.


Och efter det ...

Så var det dags att tömma kylskåpet. Och slänga vissa saker i golvet så de går sönder. Tex gräddfilen så det blev gräddfil över hela golvet. Typ sånt.


När vi (jag) var klara med det så ville jag bara lägga mig ner och gråta en skvätt men inte gick väl det. För då var det dags för middag. Sen lite skype med pappa, Jonte och farmor. 
Sen längtade jag för en gångs skull efter en lång och dryg läggning för det skulle innebära att få ligga ner länge. Hah.

Efter 25 min sov lillhjärtat sött och fint och han var förlåten för den långa, dryga och intensiva handlingen. Han är rätt lätt att förlåta den där lille sparven! 😏😅

Måste vara hans oändliga charm och söthet! ❤️





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0